Okej..fortfarande i samma stol..fortfarande med samma vy...fortfarande en MASSA blixtrar..men jag är på min dator nu!! wee äntligen. Jag gjorde precis en tabbe. Ni är kanske inte förvånade vid det här laget?! jag menar att det är jag som gör den och ingen annan? Att det är mig det händer, att det alltid ska vara ja när det kommer till o klanta till det. Nej jag vet inte varför, men tabbar är liksom några som gillar mig, och de bara dras till mig. Så, det vore ju elakt av mig o bara avfärda de som flugor. Istället tar jag emot dem med hela mitt hjärta och gör de mer än nöjda.
Ska kanske komma till saken... Så här var det...Då min dator inte har haft något batteri på några dagar så har jag ju varit i jakt efter en sladd till min dator som funkar i de amerikanska vägg-uttagen (det är alltså min adapter som pajat). Äntligen finner jag Saif och han har precis vad jag söker (alltså en sladd).
Daniel körde då hit med denna sladd ikväll och jag går ut till parkeringen och hämtar upp den. Efter lite skitsnack så går jag upp igen. Kommer till min dörr, sätter i nyckeln, funkar inte. Jag vet att det är räät nyckel, orange går till första dörren, men nej det går inte, jag testar den gröna...nej såklart inte. Okej, vad gör jag, denna byggnaden är typ tom, endast atleter som bor här och de flesta har redan åkt till Nationals, bara friidrottare kvar. Okej, ringer Daniel igen. Inget svar..skit. Okej, Andrea bor i rummet mitt emot, hon är hemma, det vet jag, mötte henne för en stund sen i trappan. Hmm..ingen som öppnar. Puuhh.. Daniel ringer..'
Jag hinner fråga om han kan vända, han hinner fråga vad jag behöver hjälp med, jag hinner förklara mitt problem innan jag upptäcker...ja gissa vad?!!..
Jag är ju för sjutton på FEL våning..ahhhhhhhhhhhhhhh okej...jag måste hoppa i säng..det här är bara för mycket...inte heller denna gång kan jag skylla på språk-missförstånd. Inte nog med att jag ringer Daniel och nästan får honom att vända eller att jag förösker öppna någon okänds dörr typ tusen gånger, nej jag tar ju också o knackar på en ännu mer okänds dörr.... Försökte få Daniel att inte berätta för nån, men om du har träffat en skvaller-apa så kan jag tala om att denne man är tio gånger värre.
Godnatt.
 |
| Från Graduation Embry 2009 |
2 kommentarer:
haha!
Jag håller med, kan inte vara en gammal tant, men när man aldrig får sova är det sjukt jobbigt. Men jag får väl fest jag med..
haha, våra grannar var nog lagom glada på oss...äh, vi bodde ju inte där så länge.
Pusselipuss Snart kommer du hem din lilla rackare, Det ska bli himla sköj tycker jag!
aaaw jag visste att du skulle kommentera!!! :)
tack gumman, jag e jätteglad!! hehe.. ska kicka!! ska kicka för oss båda!! saknar dig
Skicka en kommentar