Det är en viss skillnad på lagsport och individuell sport. Ofta har jag tänkt tanken att lagsport borde vara roligare då du hela tiden delar lycka och misslycka med andra. Många gånger har jag undrat varför jag valde en friidrott, det kan ibland kännas så ensamt. Problemet med lagsport är dock att även om man tränar skiten ur sig och laddar med bra mat, bra sömn osv så krävs det att alla i laget gör samma sak för att man ska lyckas. Hade jag varit i ett fotbollslag hade jag nog blivit tokig på alla tjejer om de inte gav samma effort som jag...fattar ni vad jag menar??
Denna helg är en tävlingshelg då jag inte gör något individuellt alls. Jag har tre stafetter, tre laggrenar. I 4*100m var jag den svaga länken och tjejerna var mest oroliga för mig, ska vi till final så måste jag springa fort som sjutton. Igår sprang vi och jag sprang snabbare än på länge. Lämnade över pinnen till Toshiba som var otroligt slö i starten och jag sprnag rakt upp o förbi henne och det var nog den sämsta växlingen jag nånsin varit med om. Med andra ord, jag var inte den svaga länken. Ingen final dessvärre, hade troligtvis blivit så om Toshiba hade stuckit tidigare.
I 4*800m skulle vi alla ligga runt 2.20 för att ta oss till final. Jag sprang mitt bästa lopp nånsin (har ju trots allt bara sprungit tre ggr förut) och lämnade över pinnen efter 2.17 lugnt och behagligt. Dessvärre så sprang mitten tjejerna på 2.24 så vi slutade på en nioende plats och ingen final idag.
Det är skitkul med stafetter, det är det verkligen, men ahh..det är så irreterande när man känner att man är i en bra form och verkligen kan göra något bra när andra inte har lyckats pricka formen och springer sämre än på länge. Måste erkänna det. Jag är har nog valt rätt sport ändå!
Idag är det 4 * 400 så nu ska jag allt kötta järnet och få hela teamet med mig!!
