Bilder!

Bilden ovan: Killen i mitten är en riktig cowboy, hur coolt är inte det. Han växte upp i en by med 270 invånare (de blev bjudna på en tripp till Las-Vegas hela byn för att den var så liten) hans föräldrar har en farm med hästar osv. Och vad tar killen inte fram senare på kvällen om inte hans lilla husdjur, en pythonorm (fast en snäll en). Framåt småtimmarna bestämde vi att det var dags för lite nattamat, cowboyen sätter sig i framsätet i bilen och när vi är i Drive-in och personalen på Fast-food krogen kommer i luckan och ska ge oss maten så håller han upp ormen och srämmer vättet ur dem. Haha, han gick och hämtade sin kollega. (påminner om crocodile dundee!!)

Små grodorna

snygg min va!! Haha

Kyligt

Vilken helg!!

6.30 var det uppstigning men efter bara fem minuter i bussen så slocknade jag igen. Vi var på väg till Clermont och det var dags för min första amerikanska tävling, wee, spännande. Det kändes bra i kroppen, hade inte lika mycket träningsvärk längre och kände mig relativt pigg i benen. Tänkte att med den träningen jag har bakom mig senaste veckan ska väl inte detta var några problem, nu är det ju bara ett varv och en gång. Piss i mississippi. I veckan har jag haft funderingar om att jag möjligtvis är lite nertränad nu eftersom att vi kört på ordentligt nu. Men så tänkte jag vidare, när man var liten fanns ju inget som hette nertränad så om jag bara inbillar mig nu att jag är i nedrans bra form så ska detta gå susen.

Shi fick jag, har aldrig sprungit så här uruselt på en 400:ing som jag gjorde igår. Helt otroligt. Vädret var väl inte det bästa och vinden var helt otrolig men dessvärre är det inte nog med ursäkter för min tid. När det då var dags för stafetten så tänkte jag att nu jäkla ska jag visa varför jag kommit hit och visa att jag faktiskt kan springa fortare. Shi fick jag igen (jag vann i och för sig min sträcka) men tiden var nu ännu lite sämre. Min tröst av det hela var att Nathalie också sprang på ursel tid och hon har ändå sprungit på 55s. Har beslutat mig för att banan nog var tio meter för lång och så tänker jag vidare på nästa tävling.

Men trots att denna dag var tidsmässigt misslyckad så skulle det inte få förstör min kväll. Först birthday party hos någon pollack och sen vidare på Track-party! Till en början var det lite segt på Friidrottsfesten men efter ett tag så kom stämningen igång. Och jag fick lära mig både det ena och det andra vad gäller amerikaner och alkohol och jag lärde de hur man dansar små grodorna och sjunger snaps visor. Jag hade så otroligt kul:) Jag ska se om jag kan länka till en film som de spelade in när vi allihopa gör små grodorna så ni får en hint om vad jag snackar om. HAhaha...jag sitter här och skrattar för mig själv nu. Tänkt er 15 amerikaner går runt ett bord och sjunger ko-ack-ack-ack-ko-ack-ack-ack.....och hoppar som små tossar och dessutom i tron om att detta är en typisk svensk snapsvisa, ja jag vet jag lyckades inte riktigt göra allting helt klart för dem.

Det blev en lång natt som gick över till morgon jag känner mig nu väldigt välkommen in i teamet!

Idag träffades vi alla igen nere vi stranden och spelade volleyboll, avslutade med lite mat på ocean deck och nu kl 18 är jag hemma igen.

Just nu trivs jag som fisken i vattnet!