igår efter träningen, som jag väl inte riktigt kan kalla någon träning men dock, så begav jag och cassie oss till mallen. Nu är det dags och lyxa till det lite. Vi kryper ner i varsin massagestol och två asiater kommer och tar hand om oss. Med fotpeeling, fot massage, handmassage och så lite nagelvård så ska man inte klaga! Kändes riktigt bra, och inte minst behövligt. Nu har jag röda fina målade tår och fötterna känns nättare än någonsin förr. Sen att asiaten satt och klagade över hon trött hon var och tyckte synd om cassie för att hon fick bo med mig, ja det tror jag är en annan historia.
Så var det där med mitt tappade bankkort. Mitt enda kort med min amerikanska stålar på..arhh.. Så var det. Efter vår lilla lyxstund så hade vi otroligt bråttom, klockan var sju, konserten (en acapella koncert) började klockan sju och det tar minst 20 min att gå dit , med andra ord vi var väldigt sena. Jag hade fullt med saker i mina händer, gav de mitt kort, skrev under, fick tillbaka kortet, la kortet tillsammans med kvittot i bakfickan (hur korkad kan man va?!?!) och sen sprang vi till konserten. Kommer fram, går in bakdörren så ingen ser oss, tar mig på baken och känner att kvittot håller på att ramla ut oj. Tar upp det o slänger det, sätter mig i och lyssnar. Tanken slår mig...hmm...bankkortet?! Är det kvar i bakfickan eller la jag det i plånboken, plånboken tom, fickan ännu "tommare". Shiiiiiit.
Efter mycket om o men så så hittar jag ett nummer till banken, och efter mer om och men så kommer jag fram till kundservice och efter yttligare om och men (jag kunder varken något security nummer, kort nr, eller konotnr, så verifikationen blev ett ltiet problem) men så lyckades kortet bli spärrat och mitt sista köp var på en nagelstudio..puuh!! KOrt igen om fem veckor. Tur att jag har några svenska kort i reserv!
tjop
