Tårarna rinner på min kind när jag försöker förstå om vad som hänt i grannlandet Norge. Det värsta terrrordådet sedan andra världskriget inträffade i fredags och berättelserna om händelsen avlöser varandra. Den ena upplevelsen värre än den andra och man förstår kvickt att det inte har funnits ett stopp för denne otäcka mördare, terrorist, sinnessjuka idiot...ja det finns inte ord för vad han egentligen är.
Man kan diskutera termen människa, en männsika för mig är en person som är human, definition för human är någon "som uppfyller etiska och moraliska principer om hur man behandlar en annan människa". Anders Behring Breivik är inte ens värd att kallas vid hans namn utan det enda ord jag finner är terrorist då terrorist är en person som är våldsam med syfte att skapa rädsla (fear=terror).
Bombdådet i Oslo, och avrättningen ute på Utöya är också, i alla fall enligt vad jag nu associerar till terrorim, ett terrordåd. Det är en våldsam handling med syfte till att skapa rädsla. Det är en brutal handling som skakat stora delar av vår befolkning, i synnerhet folket i vårt kära grannland Norge.
Men huruvida jag ska kunna ge något namn på denna man, som jag inte ens kan kalla man då jag inte kan kalla honom mänsklig, tror jag inte att jag kommer att göra. Jag väljer att kalla det det. Jag väljer att avsluta denna text med att summera händelsen som att detta fruktansvärda oskydvärda det är skyldig till Europas värsta terrordåd, ett terrordåd som skapat rädsla och frustration, ett terrordåd som kommer att leda till många svåra frågeställningar om vår framtid, ett terrordåd som kommer att leda till en förändring- en förändring som vi inte har en aning om hur den kommer att se ut.