Det är så hög humility här i daytona nu att jag vet inte vad jag ska göra. Allt bara klibbar. Klibb klibb o åter klibb. Åskan bara hänger i luften. Det är onödigt väder liksom..Jag anser ju att antingen så ska det regna o då ordentligt så det blir lite vått här på vår jord eller så är det sol så man blir lite pigg o glad, o brun!! Men nu är det precis mitt emellan. Varmt, klibbigt, molningt.
Idag i min management klass så diskuterades det om manlig eller kvinnlig ledare är det bästa. TEorin lyder att kvinnor är mer relations-orienterade och män mer uppgifts-orienterade. Vad är bäst? Och vad ska prioriteras. Det är ju inte lätt att försvara det kvinnliga könet i en total mansdominerad skola 80/20 men jag gjorde mitt bästa. För jag menar, utan en god relation till sin chef hur ska man då motiveras till att göra det som begärs?! Sen kan jag ju i och för sig tycka att man måste vara väldigt tydlig, som ledare, med vilka krav som ställs och en mix är väl egentligen det som är det bästa. Jag gillar ju dock att argumentera lite och satte därför männen på plast. Jag menar, vem är man om man säger att män inte respekterar kvinnliga ledare? Endast de män som inte gör det kan yttrar något sådant. Däremot vet vi nog alla att det finns en del män ute i vår värld som är negativt inställda till kvinnligt ledarskap men för att få bort det så ser ju jag bara en lösning, sätt fler kvinnor som ledare, och var inte rädd för att vi inte ska bli respekterade. Vi måste starta någonstans.
Jaja slutsnackat om man o kvinna.
Till helgen blir det tävling igen. Gainsville på lördag och hemma-tävling på söndag. Helgen därefter är det Miami som gäller. Någon som tänker passa på o ta en tripp?! Så långt är det ju ändå inte.
Vet egentligen inte om jag vågar berätta det här, men efter att ha velat fram och tillbaka en väldigt lång tid ( sen förra sommaren) så tog jag i förgår beslutet och gjorde det igår. En av mina vänners vän jobbar som tatuerare och när jag fick veta att jag kunde få göra en tatuering där för en billig peng och dessutom hos en som var riktigt bra så besätmde jag mig. Japp..snabbt gick det och nu är det gjort. Ah,.snacka om att det pirrade i magen och våndan var fram o tillbaka, kan aldrig ta bort, alltid där, vad kommer folk att tycka, tänk om den inte blir fin. Huvudet bara snurrade och inte minst magen. Tror jag gick på toa minst tre gånger innan det var dags att läga sig på britsen. Men tillslut så tog jag mitt mod, höll Keisha i handen och försökte slappna av. Det gjorde faktiskt inte så ont som jag trodde. Okej att jag är ordentligt röd idag men jag hade ändå kunnat tänka mig att smärta skulle vara värre. Vad som kan bli jobbigt den närmsta tiden är väl att jag inte får bada, men det kan jag väl stå ut med. Resultatet: Precis ovanför ryggslutet på höger sida. Det står i ett hjärta "my family" Kanske ni tycker att jag är mesig men det är ändå familjen som betyder mest. Har fotat spektaklet och bilder kommer inom kort.
Nu måste jag rusa till träningen.
tjop...
