Published with Blogger-droid v1.6.5
17 mars 2011
Spring Break runt hörnan
Då var det snart dags igen för årets Spring Break. Mina två första år har varit occuperade av svenskar och Miami-resor, men i år blir det nog till o stanna hemma. Stranden är inte helt fel just nu och all after beach, glass o volleyboll lockar ! Sen blir det en tripp till FSU för o tävla lite.
Livet rullar på som toarullen inne på tjottan.. livet är ockuperat av skola, möten, träning, möten o lite pluggande..sen att man kan välja att lägga sig på stranden och plugga ibland kan man inte klaga på. Brännan är på plats och håret är sådär härligt blont..
I Indien lärde jag mig att det inte är mycket att klaga på hemma i västvärlden. Vi är jäkligt lyckligt lottade ändå....jag menar att vi poppades ut i ett tryggt samhälle och de flesta av oss med en någorlunda ekonomisk trygghet, om inte från hemmet så från staten.. Jag säger som syrran min, att har man tryggheten på utsidan så gror man lätt in sig där inne och börjar grubbla på små yttersta ting. Stopp sa vi. Vi väljer att in gnälla så mycket. Vi tackar och tar emot. Bugar och bockar. Påpekar och agerar- men vi gnäller inte. Det blev vårt motto..
Ibland behöver man dock få skaka av sig lite, och släppa lös de onda små trollen där inne. Ja, då kan man få jämra sig lite, vända sig till någon och få luta sig på en axel. Jo, för fastän att vi har det jäkligt bra, så tycker jag nog att vi kan få gråta ibland.
Imorgon är nog min gråtar dag. Jag har en känsla att tårarna vill komma och jag vill tillåta de att rinna..jo för jag tror att jag måste tillåta mig det ibland. Imorgon är det Memorial Service min väns pojkvän. Inom loppet av en månad har två i min vännersomkrets helt oväntat gått bort, två olyckor helt separerade från varandra. Livet är märkligt ibland. Kan liksom helt plötsligt förändras sådär drastiskt. Jag väljer att skänka tankar och värme till Williams och Stephens familjer. Era kära spred värme vart hän de gick. Vi sprider den vidare, med de i vårt minne.
Livet rullar på som toarullen inne på tjottan.. livet är ockuperat av skola, möten, träning, möten o lite pluggande..sen att man kan välja att lägga sig på stranden och plugga ibland kan man inte klaga på. Brännan är på plats och håret är sådär härligt blont..
I Indien lärde jag mig att det inte är mycket att klaga på hemma i västvärlden. Vi är jäkligt lyckligt lottade ändå....jag menar att vi poppades ut i ett tryggt samhälle och de flesta av oss med en någorlunda ekonomisk trygghet, om inte från hemmet så från staten.. Jag säger som syrran min, att har man tryggheten på utsidan så gror man lätt in sig där inne och börjar grubbla på små yttersta ting. Stopp sa vi. Vi väljer att in gnälla så mycket. Vi tackar och tar emot. Bugar och bockar. Påpekar och agerar- men vi gnäller inte. Det blev vårt motto..
Ibland behöver man dock få skaka av sig lite, och släppa lös de onda små trollen där inne. Ja, då kan man få jämra sig lite, vända sig till någon och få luta sig på en axel. Jo, för fastän att vi har det jäkligt bra, så tycker jag nog att vi kan få gråta ibland.
Imorgon är nog min gråtar dag. Jag har en känsla att tårarna vill komma och jag vill tillåta de att rinna..jo för jag tror att jag måste tillåta mig det ibland. Imorgon är det Memorial Service min väns pojkvän. Inom loppet av en månad har två i min vännersomkrets helt oväntat gått bort, två olyckor helt separerade från varandra. Livet är märkligt ibland. Kan liksom helt plötsligt förändras sådär drastiskt. Jag väljer att skänka tankar och värme till Williams och Stephens familjer. Era kära spred värme vart hän de gick. Vi sprider den vidare, med de i vårt minne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)