bajs, ja bajs

Vi stiger av bussen i Gainsville, 2 timmar nordväst om Daytona Beach och möts av ett otroligt stort universitet. På skolan går det lika många elever som invånare i Karlshamn, om inte fler!! Studentområdet var hela staden. Vilket fall, jag har inte stått utanför bussen i mer än en minut tills jag känner att det luktar, och det luktar illa. Jag flyttar mig lite, men örk, det luktar här med. Var jag än går så luktar det bajs. JAg har väl inte, nej det borde jag märka. Jag menar det kan ju hända alla, men nej, detta luktar inte som min... en minut senare tittar jag ner på min sko och under den har jag en stor fet bajsklump. Jag hade gått i hundbajs. O joggingskor, mina damer o herrar, ska jag berätta för er måste vara den sämsta skon att trampa i skit med, ahh..så många skåror det fastnar i. Skiten förföljde mig var jag än gick.

UF, University of Florida, har alla faciliteter man kan tänka sig. Indoor track som heter duga, se bild. Tre våningar, 6 banor runt och observera att det inte är någon lutning i kurvorna, lite skumt o springa faktiskt. Men maffigt! Ja, ni ser själva. De hade även, football court, simhall, utomhus arena för friidrott, baseball...ja allt, verkligen allt. Själva skolan är div I och ställde således inte upp på deras egna tävling, nej de var i New York på lite en.

Hur det gick?! Ja jo det gick bättre än sist. Jag kände mig förbaskat bra på uppvärmingen alldeles kvick och snabb och uthållig, ja allt. Var nästan helt säker på att jag skulle springa fort. Det hela blev försenat och jag försökte vila en stund med planen att jag skulle ut o ta lite luft, sätta på mig spikskorna, springa två stegringslopp och ladda igen. Men hipp som happ, last call 400m go to check in. Allt gick så fort, vakna, upp, fram med spikarna, nr lapp och så wips stod jag vid startblocket, hann ställa in blocket, (han ej göra provstart) white call, on your marks och så iväg. Okej spring bea, kuta. In som tvåa efter andra varvet, okej håll henne nu, kändes bra, stark fixar detta, tar henne på upploppet, 50m kvar, inga krafter kvar, stumnar helt. En sekund bättre än förra helgen. Ville mer..

En timme senare, vår sista tjej i 4*400m ligger och spyr, inget springande för hennes del. Vem springer??, oh..vi som vill kvala in till Nationals idag, typiskt. Cassie kan springa, men usch hon sprang 6 sekunder långsammare en vår ordinarie, klarar vi det?? Nej, inte en chans. Okej, coachen sa vi skulle testa, vi sätter Cassie på första sträckan, kommer hon in över 64 sekunder så ska jag som har andra sträckan inte springa. Värmer knappt upp, tar det lugnt och håller mig varm. Vi kommer lite sent till in-checkningen, allt går fort igen, plötsligt är det start, Cassie är iväg, VA?? ska jag springa eller ej, ska jag hoppas på under 64 eller inte, orkar jag springa ett lopp till?!..ahh..tankar... Planen var att jag springer de första 50m därefter står coach o ger mig signal om jag ska fortsätta eller ej. Cassie kommer mot mållinjen, 61, 62, 63, det tickar på till 65 sekunder och jag har pinnen, vi ligger rätt långt efter, trycker till genom kurvan är beredd på att stanna. What??!...coach viftar för fullt, spring spring... och jag o jäklar...nu ska här springas, chockas o springer fort som artan.. 27.5 sekund första 200m. slutar på runt yttligare en sekund bättre än förra helgen. Pinnen över till Nathalie som tar in ännu mer och hon ger över till BEth som springer strålande. A-gränsen för NAtionals, 4.03.50, vår tid 4.03.44 JAAA!!! JAG SKA TILL NATIONALS!!! SÅ GOTT!!

Nästa helg ska jag se till och kvala individullet också, nu kommer formen!! Vi ska på lång resa nästa helg, reser torsdag, tillbaka sön morgon, Clemson, South Carolina, ligger ca åtta timmar iväg.

Nu ska jag plugga.