Körkort!!

Äntligen! Igår klarade jag uppkörningen, sicken tur ha?! Annars hade väl varit..jag menar jag kan ju inte bara låta bli o köra bil..Nu kör jag äntligen lagligt. 

Uppkörningen var otroligt avancerad. Jag körde på en parkeringsplats. Fick parkera mellan fyra koner, körde vidare och var tvungen att svänga till vänster, stoppa vid en stoppskylt, göra en tre-punkts-vänding, parkera längst med trottoarkanten, sen fick jag gasa upp lite o bromsa när hon sa stopp... tog ungefär 10minuter..

Inte tala om det otroligt avancerade teoriprovet..2*20 frågor..kan 25% fel.. och fick svara på frågor som, vad betyder den här skylten 

a) have to turn to the left

b) can not turn to the left

c) stop your car before turning to the left

d) keep driving...

Ja ungefär så var det .. men jag ska inte säga att det var hur lätt som helst..jag visste faktiskt inte vad straffet var för att köra berusad...men nu vet jag..de tar mitt körkort...

Ni vet väl att de får körtkort som 16-åring här?!...i vissa stater 15... tror faktiskt att alla 16åringar i sverige kan klara vad jag precis gjorde..men tacka veta jag svenska körskolor..så vi håller npgorlunda säkerhet på våra vägar!

Har du nånsin stoppat handen i en toalettstol?..

...och i ditt eget kiss för den delen?! Det har jag. Idag tappade jag ringen rakt ner i toastolen. O jag menar, visst kan jag välja att ignorera och bara inse att ringen är borta, men jag visste ju att den var där nere under pappret nånstans. Den hade ju inte försvunnit än. Dessutom var det en ganska så fin ring, ja ni vet en sådan som inte rostar. Jag insåg fakta. Handen skulle ner och ner den gick. Och där bakom pappiruset så låg min skinande lilla ring. Sicken lycka. ha..annars vore väl..ja jag menar om jag stoppat ner handen o inte funnit nåt. Fy sjutton vilket slöseri av äckelhet. Ja, nej nu kändes det bra mycket bättre..sen att jag stod o skubbade o tvättade, skrubbade tvåaladeo, skrubbade o torkade,....ett bra tag det får väl höra till...

 dessutom- jag hade ju turen med mig att jag inte gjort nummer två, för hur sjutton hade jag gjort då?!

Stranden för själen

Efter en ganska så misslyckad helg i Tallahasse så var humöret inte på prima topp. Men när jag vaknade denna morgon så sken solen in genom persiennen och jag besätmde ganska så snart att stranden var ett bättre val än skolböckerna. Sagt o gjort. Drog på mig springkläder, körde ner till stranden och sprang längst havskanten. Vattnet skvätte sådär skönt mot vaderna och tankarna gick precis huller om buller o hit o dit. Skönt!

Efter lite stretchning och solning så begav jag mig norrut för att möte några vänner med sina surbrädor. Har ju aldrig provat förr så det var på tiden till att dra ut mig på vågorna. UNDERBART!! Inte för att jag lyckades ställa mig denna gång (skyller på lite för få vågor ;)) men dock. Att bara ligga o flyta på brädan där ute, sitta o vänta på en våg som passar och bara njuta av hav hav o åter hav var bara helt underbart- fridfullt!

Men vi fick nog o mötte upp med yttligare en drös vänner...det blev volleyboll och fotboll på stranden.. Vilken dag! Humöret tillbaka på topp Minsann!

Kan ju berätta att jag smet in på Subway för att köpa mig en sub. Yrade runt efter mina bilnycklar och fick hea personalen plus kunder involverade, tills en herre lite försiktigt berättade för mig att mina nycklar hängde på mitt långfinger...ja oj..ja hoppsan! woopsi!

kontraster

Försökte med körkortet igår igen..kom så långt att jag fick göra den skriftliga delen. Ha HA! vilket skämt. Två test, 20 frågor på vadera, kunde ha fem fel på vardera...och frågorna var i klass med, Vad betyder en STOPP skylt- a) Måste stanna innan man kör vidare b) kör vidare i samma fart c) höger-regeln gäller d)se till vänster innan du fortsätter..

jo så det gick bra, jag klarade det! Grattis Bea :) Sen var det dags för uppkörningen då...var ju lite spänd, ska ju klyckas parkera mellan fyra koner !! men då fialoppan inte hade regestreringsbeviset för bilen med sig så blev det shi igen, välkomemn åter...ahrhh...jag kommer väl aldrig få det något körkort...

Hade en mycket intressant diskussion med ina tjejkompisar hräomdagen. Vi sitter och äter lunch i St. Augustin och börjar prata om barns attityder i skolan. Jo men visst är det värre nu än när vi var små. Och inte kan man slå ungarna heller, nej det är i princip förbjudet, bättre var det förr.. VA?! Stopp! Sa jag..vadå vad menar ni, vadå slå? Och då bara sådär från ingenstans så börjar det diskuteras om vilka metoder deras föräldrar använde...ena drog i hästsvansen, andra använde något elektriskt rep, drg i örat, hotade med hårda ord..osv osv...jo lite slag gör nytta mot barn..annars lär de sig aldrig..

Jag vet inte men jag tycker jag har klarat mig helt okej och har en helt ok attityd mot människor i min närhet både nu och som barn..och jag har ALDRIG vare sig varit i närheten av att bli slagen eller ens blivit hotad till slag...Kulturskillnad?!

Nu är vi i Tallahasse..ligger på hotellrummet och ska snart hoppa i säng..stafett väntar för morgondagen och lite häck på lördag.

tjopp o gonatt

wake boarding !

Spring break is here and we decided to spend this wonderful Tuesday on the boat! Above is Kodi when he is wake boarding. Yeah, I was out too- still trying to learn how to jump over one wave..haha..well well maybe one day!

Published with Blogger-droid v1.6.5

en dag på sjön!

Efter träningen idag hade jag planerat att fixa mig ett Amerikanskt körkort (ja vet ... jag har varit här i snart 2.5år o jag har kört bil två av de.. men ja, så även jag har insett att det är dags ;) ) shi fick jag..efter lite brunch i skolmatsalen var det planer på gång. Dags för wake boarding! Wee hoo, ! jag är på. Sjukt längesen jag var ute. Kan ju inte säga annat, en tur i båten är aldrig fel! Helt underbart :) Sen att man har två proffs med sig gör det hela ännu bättre- underhållning på hög nivå so to speak!

Kvällen avslutades med lite tequilla drinkar på La Fiesta, resten av kompaniet fortsatte vidare till nästa bar, men vet ni vad?! Lilla fröken här var duktig och sa nej. Nu är det dags o sova. Träkmåns tänker många, Skönt tänker jag !

godnatt med er!

airplane markings

Published with Blogger-droid v1.6.5

Spring Break runt hörnan

Då var det snart dags igen för årets Spring Break. Mina två första år har varit occuperade av svenskar och Miami-resor, men i år blir det nog till o stanna hemma. Stranden är inte helt fel just nu och all after beach, glass o volleyboll lockar ! Sen blir det en tripp till FSU för o tävla lite.

Livet rullar på som toarullen inne på tjottan.. livet är ockuperat av skola, möten, träning, möten o lite pluggande..sen att man kan välja att lägga sig på stranden och plugga ibland kan man inte klaga på. Brännan är på plats och håret är sådär härligt blont..

I Indien lärde jag mig att det inte är mycket att klaga på hemma i västvärlden. Vi är jäkligt lyckligt lottade ändå....jag menar att vi poppades ut i ett tryggt samhälle och de flesta av oss med en någorlunda ekonomisk trygghet, om inte från hemmet så från staten.. Jag säger som syrran min, att har man tryggheten på utsidan så gror man lätt in sig där inne och börjar grubbla på små yttersta ting. Stopp sa vi. Vi väljer att in gnälla så mycket. Vi tackar och tar emot. Bugar och bockar. Påpekar och agerar- men vi gnäller inte. Det blev vårt motto..

Ibland behöver man dock få skaka av sig lite, och släppa lös de onda små trollen där inne. Ja, då kan man få jämra sig lite, vända sig till någon och få luta sig på en axel. Jo, för fastän att vi har det jäkligt bra, så tycker jag nog att vi kan få gråta ibland.

Imorgon är nog min gråtar dag. Jag har en känsla att tårarna vill komma och jag vill tillåta de att rinna..jo för jag tror att jag måste tillåta mig det ibland. Imorgon är det Memorial Service min väns pojkvän. Inom loppet av en månad har två i min vännersomkrets helt oväntat gått bort, två olyckor helt separerade från varandra. Livet är märkligt ibland. Kan liksom helt plötsligt förändras sådär drastiskt. Jag väljer att skänka tankar och värme till Williams och Stephens familjer. Era kära spred värme vart hän de gick. Vi sprider den vidare, med de i vårt minne. 

It's Just so Unfair

I have made many trips in my life, but never before have I returned with a totally different view to my life and the world around me. But when I came home from India, I did. I saw things I did not know existed, I met people with a friendliness I never thought was possible, and I saw a contrast between poverty and wealth that I never could imagine be real.

When I stepped of the train in a town close to Agra, a child ran up to me and tried to take my box of food. I got so chocked that I hold on to it, and before I even realized what was going on my guide scared him away. The walk from the train to our bus was a dèja vu back to Slumdog billionaire. Children were running around begging for food, but as soon a rich person, such as my guide, yelled at the children they showed respect and ran away fast. The trains were crowded with people, and when you thought not even a mouse would fit suddenly three more people jumped in the train, how was it possible? I have no clue, but I'm glad I was not a part of it. The worst thing I know is to face hungry children. But with the kids at the station it was different. It was not a desperate ask for help, it was skilled sales people trying to convince the tourists to pay. A girl, probably not older than five, knew exactly what to say, had learned a few words in english and was able to communicate her message very well. I couldn't stop thinking

-how far would this girl go if she had the opportunity to a real education, a home, and the possibility to live in a safe area. 

Our own kids are getting lacy, are protected by a shelter and they never need to fight to survive. I'm thankful for that, but in the same time, I feel like our world is so unfair. The five year old girl has a sparkle, a talent, but the life she is facing is nothing more than a daily trip to the train station in a try to convince some "lucky" rich people giving her some of their earned money, earned by an effort not even comparable to the obstacles the kids were facing each day.