kontraster

Försökte med körkortet igår igen..kom så långt att jag fick göra den skriftliga delen. Ha HA! vilket skämt. Två test, 20 frågor på vadera, kunde ha fem fel på vardera...och frågorna var i klass med, Vad betyder en STOPP skylt- a) Måste stanna innan man kör vidare b) kör vidare i samma fart c) höger-regeln gäller d)se till vänster innan du fortsätter..

jo så det gick bra, jag klarade det! Grattis Bea :) Sen var det dags för uppkörningen då...var ju lite spänd, ska ju klyckas parkera mellan fyra koner !! men då fialoppan inte hade regestreringsbeviset för bilen med sig så blev det shi igen, välkomemn åter...ahrhh...jag kommer väl aldrig få det något körkort...

Hade en mycket intressant diskussion med ina tjejkompisar hräomdagen. Vi sitter och äter lunch i St. Augustin och börjar prata om barns attityder i skolan. Jo men visst är det värre nu än när vi var små. Och inte kan man slå ungarna heller, nej det är i princip förbjudet, bättre var det förr.. VA?! Stopp! Sa jag..vadå vad menar ni, vadå slå? Och då bara sådär från ingenstans så börjar det diskuteras om vilka metoder deras föräldrar använde...ena drog i hästsvansen, andra använde något elektriskt rep, drg i örat, hotade med hårda ord..osv osv...jo lite slag gör nytta mot barn..annars lär de sig aldrig..

Jag vet inte men jag tycker jag har klarat mig helt okej och har en helt ok attityd mot människor i min närhet både nu och som barn..och jag har ALDRIG vare sig varit i närheten av att bli slagen eller ens blivit hotad till slag...Kulturskillnad?!

Nu är vi i Tallahasse..ligger på hotellrummet och ska snart hoppa i säng..stafett väntar för morgondagen och lite häck på lördag.

tjopp o gonatt

wake boarding !

Spring break is here and we decided to spend this wonderful Tuesday on the boat! Above is Kodi when he is wake boarding. Yeah, I was out too- still trying to learn how to jump over one wave..haha..well well maybe one day!

Published with Blogger-droid v1.6.5

en dag på sjön!

Efter träningen idag hade jag planerat att fixa mig ett Amerikanskt körkort (ja vet ... jag har varit här i snart 2.5år o jag har kört bil två av de.. men ja, så även jag har insett att det är dags ;) ) shi fick jag..efter lite brunch i skolmatsalen var det planer på gång. Dags för wake boarding! Wee hoo, ! jag är på. Sjukt längesen jag var ute. Kan ju inte säga annat, en tur i båten är aldrig fel! Helt underbart :) Sen att man har två proffs med sig gör det hela ännu bättre- underhållning på hög nivå so to speak!

Kvällen avslutades med lite tequilla drinkar på La Fiesta, resten av kompaniet fortsatte vidare till nästa bar, men vet ni vad?! Lilla fröken här var duktig och sa nej. Nu är det dags o sova. Träkmåns tänker många, Skönt tänker jag !

godnatt med er!

airplane markings

Published with Blogger-droid v1.6.5

Spring Break runt hörnan

Då var det snart dags igen för årets Spring Break. Mina två första år har varit occuperade av svenskar och Miami-resor, men i år blir det nog till o stanna hemma. Stranden är inte helt fel just nu och all after beach, glass o volleyboll lockar ! Sen blir det en tripp till FSU för o tävla lite.

Livet rullar på som toarullen inne på tjottan.. livet är ockuperat av skola, möten, träning, möten o lite pluggande..sen att man kan välja att lägga sig på stranden och plugga ibland kan man inte klaga på. Brännan är på plats och håret är sådär härligt blont..

I Indien lärde jag mig att det inte är mycket att klaga på hemma i västvärlden. Vi är jäkligt lyckligt lottade ändå....jag menar att vi poppades ut i ett tryggt samhälle och de flesta av oss med en någorlunda ekonomisk trygghet, om inte från hemmet så från staten.. Jag säger som syrran min, att har man tryggheten på utsidan så gror man lätt in sig där inne och börjar grubbla på små yttersta ting. Stopp sa vi. Vi väljer att in gnälla så mycket. Vi tackar och tar emot. Bugar och bockar. Påpekar och agerar- men vi gnäller inte. Det blev vårt motto..

Ibland behöver man dock få skaka av sig lite, och släppa lös de onda små trollen där inne. Ja, då kan man få jämra sig lite, vända sig till någon och få luta sig på en axel. Jo, för fastän att vi har det jäkligt bra, så tycker jag nog att vi kan få gråta ibland.

Imorgon är nog min gråtar dag. Jag har en känsla att tårarna vill komma och jag vill tillåta de att rinna..jo för jag tror att jag måste tillåta mig det ibland. Imorgon är det Memorial Service min väns pojkvän. Inom loppet av en månad har två i min vännersomkrets helt oväntat gått bort, två olyckor helt separerade från varandra. Livet är märkligt ibland. Kan liksom helt plötsligt förändras sådär drastiskt. Jag väljer att skänka tankar och värme till Williams och Stephens familjer. Era kära spred värme vart hän de gick. Vi sprider den vidare, med de i vårt minne. 

It's Just so Unfair

I have made many trips in my life, but never before have I returned with a totally different view to my life and the world around me. But when I came home from India, I did. I saw things I did not know existed, I met people with a friendliness I never thought was possible, and I saw a contrast between poverty and wealth that I never could imagine be real.

When I stepped of the train in a town close to Agra, a child ran up to me and tried to take my box of food. I got so chocked that I hold on to it, and before I even realized what was going on my guide scared him away. The walk from the train to our bus was a dèja vu back to Slumdog billionaire. Children were running around begging for food, but as soon a rich person, such as my guide, yelled at the children they showed respect and ran away fast. The trains were crowded with people, and when you thought not even a mouse would fit suddenly three more people jumped in the train, how was it possible? I have no clue, but I'm glad I was not a part of it. The worst thing I know is to face hungry children. But with the kids at the station it was different. It was not a desperate ask for help, it was skilled sales people trying to convince the tourists to pay. A girl, probably not older than five, knew exactly what to say, had learned a few words in english and was able to communicate her message very well. I couldn't stop thinking

-how far would this girl go if she had the opportunity to a real education, a home, and the possibility to live in a safe area. 

Our own kids are getting lacy, are protected by a shelter and they never need to fight to survive. I'm thankful for that, but in the same time, I feel like our world is so unfair. The five year old girl has a sparkle, a talent, but the life she is facing is nothing more than a daily trip to the train station in a try to convince some "lucky" rich people giving her some of their earned money, earned by an effort not even comparable to the obstacles the kids were facing each day. 

In the View from a Cycle Rickshaw

I'm sitting outside the hotel lobby, listening to Indian music from a wedding a few blocks from here, and drinking a cup of Masala. The life here is very different. The poverty is extreme, never before have I seen living conditions this bad, and this much of homelessness. We are walking the streets, or driving the bus, there are tiny tents, barely covering for any sun or rain, and the people are living their life and building their society around it. We would never consider it as an acceptable life, but they make it seem so easy. There are no stress, no rush, and no yelling. No one looks down on the poor people, but behind the gates you find luxury palaces where people are living a totally different life. The luxury is LUXURY! There are palaces à la Aladdin (we've seen the magic carpet!), multiple servers, wonderful architecture, beautiful gardens, and delicious food. After the dinner we are walking out on the streets again, facing the people begging for money, walking around barefoot, and cooking their food on a pan in the middle of the traffic. 

Pictures

Ganges river- Selling DVD:s to the tourists,
School bus
Lumes
Buying scarfs from an exclusive seller...
Cremation

Every kid has to wear a uniform. 

You see them everywhere..Holy Cow!

The cutest kids are Indians!

Welcome in to the shop, please sit down, have some tea, and we'll discuss business!

You Can't Describe it w Words

What we've been seeing the last couple of days is nothing I can describe w words. Everything is so different, unique, special, and quite. Tuesday morning we flew to Varanasi to experience the Hindi rituals of cremation, and the evening and morning prayers at the Ganges river.with 3.2million ppl in the city and an infrastructure far away from developed, you would imagine a place in chaos. But w/o any traffic rules, only some few recommendations, such as keep your vehicle to left on the road and it might be easier for u to come through, they are all collaborating to make the system work. The crowded streets, poor begging ppl, bargain, and the big cremeation industry gives you relaxation. I know it sounds weird but the whole time in Varanasi we all found this very nice feeling.

At 5am this morning, we woke up to view the ppl take a bath in the holy river. We wre out by boat, and saw the pilgrims and the inhabitants washing and praying.

More about this later. My internet time is out,

Namaste!

When Everything is Different

 Cables, cables and some cables!

Humayun’s Tomb

The Indian Gate

Lunch time! Dal, Nan, Kabab...Love Indian food!!

Time for a cycle rickshaw..an exciting tour in the Muslim part of Old Delhi

Market

The boys had probably ever before seen either a white woman's knees, nor blond ladies!

Time for dinner at the very exclusive golf-club, Gym Khala

Family Friends

All the ladies at the dinner

Grandpa!

Me and my cousin!