Vi har väl alla varit där?! Jo ni vet när man liksom upptäcker sig själv med att säga ja till precis allt. Man vill ibland lite för mycket och tänker att det ordnar sig nog i slutändan. Men jag vill ju göra allt. Jag vill läsa en extra kurs eftersom att jag faktiskt får läsa den "gratis" tack vare mina betyg, jag vill jobba för att jag då får pengar och för pengar kan man ha kul, och jag vill träna för träningen håller mig igång och hålls jag igång så mår jag bra. och sen då, jo så frågade en lärare mig om jag kunde tänka mig att assistera henne i hennes måndagsklass, hjälpa till med lite diskussioner osv...och visst jag vill ju det med. Nu är det inte sagt att det blir jag som hjälper henne då det krockar lite med träningen, men om alla är med på lite pussel så kan jag ju tänka mig att säga JA TACK!
Men är jag då dum? Det vet jag ju inte än...just nu snurrar allt runt som irrevarv där uppe och jag vet inte om jag stressad för att jag vet att det kommer bli mycket eller för att jag inte riktigt har någon aning om vad det är jag håller på med.
Så kan jag ju då också tycka att vem vill lata sig igenom skolan? Det är väl bättre o få det överstökat och känna att man faktiskt har slitit, man vet hur det är att jobba in i det sista. Och dessutom får jag väl bättre självförtroende om jag nu fixar detta ?! Eller?! jo så är det nog.
