Vardag...så fort

Ja, det känns precis som om jag aldirg var iväg.. man kommer så fort in i det "vanliga" livet igen. Här är lite bilder från sista veckan i DAytona beach. I slutet av albumet finner ni bilder från Atlanta, innan dess är det lite bilder från födelsedagspartyn, tjejkväll, beachen och lite mer partaj. Tro nu inte att jag är värsta partybruden, det ser värre ut än vad det är!

Från summer break 09

Home, sweet home

Då var man i Sverige igen och det känns redan som vardag.
Nedan kommer ett inlägg som jag skrev under min tid i flygplanet, lite om min flygresa som blev så mycket mer än bara en flygresa!!

Om man vågar ta chansen och samla energi till aktivitet så tror jag faktiskt man lär sig mer…

Okej..det hela börjar med att Dan kör mig mot Orlandos flygplats och inte märker jag något förrän efter 20 min bilfärd (till Daytona’s flygplats tar det två minuter). Inte så uppskattat, men vadå shit does happen. Två minuter blev 40 min men jag var ändå väldigt tidig till check in, så va sjutton. Så var det då avskeds dags sen gick jag upp till min gate. Tråkigaste flygplatsen ever..solen strålar utomhus och jag inser att min flight är om två timmar..nej det här går inte..Jag går ut igen. Ska jag sola? Eh va sjutton jag kan ju gå till mallen, hur långt kan det va, ja inte så farligt..ah vänta en taxi..hur mycket kostar det?? 6 dollar..haha..nje då kan jag gå .. la på mitt ledsna och besvikna ansikte vlket resulterade i att taxi chauffören körde mig gratisJ Nice. Hann shoppa lite, sorry Mia kommer inte alls ihåg vad du mailade mig om vilka kläder du ville ha men jag tog nåt som jag gillar och jag tycker passar dig men vill du inte ha det så tar jag det:P

Ingen taxi på tillbaka-vägen utan en promenix blev det allt…resulterade i en förbaskad skoskav.

På planet till Atlanta hamnade jag jämte en pratglad kvinna. Hon påminde mig om att följa mitt hjärta och glöm inte att ”Shit does happen”.

Lyckan kommer lyckan går…

Jag har ju då dragit på mig en dunder förkylning, tror jag har öroninflammation eller nåt..o så har jag en sådan där idiotisk hosta, näsan rinner och jag vill faktiskt bara gå o sova (hade inte mer än fyra timmars sömn …) somnade direkt när jag satte mig på planet till Atlanta och vaknade upp lagom till landning. Inser att jag har fem timmar i Atlanta…okej hur kul kan man ha på en flygplats?? I FEM timmar..ahh..o skoskav har jag som in i.. Med allt mutter o stön så bestämde jag mig för att här ska det göras något.. Även om man är trött och hängig så kan man inte muttra ner sig, det är emot min levnadsstil… let’s go for an adventure!! Yey!! Går ut till busshållsplatsen..hmm..inga lokalbussar här, frågar i infodisken..hon sa inte ett ord till mig utan gav mig en karta ”50 things to do in atlanta” ah..tack detta hjälper ju mig..kom igen, inte ens flygplatsen var utsatt på kartan (inte vad jag kunde se ialf). Jaja..jag letar vidare, tänk va skönt om nån bara kunde komma fram till mig o hjälpa mig lite..Ibland händer det! Och jag såg nog väldigt fundersam och vilsen ut för rätt som det var kommer den där ängeln fram och erbjuder sin hjälp. Han gav mig rådet att ta tåget till Five points och gå runt där..Jag har ju inget annat råd så let’s go. Upp i tåget, köpte en biljett fick två, skönt tillbaka-resa med!

Sju stationer senare går jag av i five points. Vad gör jag nu?? Upp på gatan, förbaskade skoskav, upp med necessären och plåster. Ny snubbe kommer fram. Ser jag så vilsen ut?? Nej, han frågar om jag är modell, oh!! Nämen jag tackar. Han frågar var jag är på väg och jag svarar ärligt att jag inte har den blekaste aning, frågar honom om the Olympic Park är nära och visst var den det. Han har inget för sig och följer mig hela vägen dit. När vi är framme så ska ju pengar ges till min personliga guide..jag har inte mer än två dollar på mig..ah pinsamt..vi går till en automat..inte nog med att det kostade mig tre dollar att ta ut i automaten, minsta belopp var 20 $ ha, ja det blev en dyr guidad tur det där, men va sjutton han var ju behov av pengar och tro det eller ej men det räckte till två månaders hyra för hans del, vill inte veta var han bor.

Solen gassar, barnen leker i fontänen och jag går barfota på gräset. Byggnaderna runt omkring är gigantiska och det är en fröjd för ögat att gå omkring där. Tittar in i CNN:s huvudbyggnad och går sedan vidare mot Coca-cola museet. Nöjer mig med o se det från utsidan. Köper mig en iskaffe och slår mig ner på en bänk. Tar en extra tur runt i den olympiska parken och fotar lite. Njuter. Klockan tickar på och jag känner att det kan vara en idé att gå tillbaka. Frågar efter närmsta tågstation, lyckas ta mig ett block sen vill jag faktiskt fråga igen. Två kvinnor står och väntar i gatuhörnet (nej inte horor men jag undrade också först..) jag frågar de om vägen. Vet inte vad de väntade på, en av kvinnorna, måste förklara hennes utseende så ni får rätta bilden här…svart kvinna med kort klippt hår, en tuppkam på mitten av huvudet färgad röd. Ja denna kvinna är trött, men de bestämmer sig för att gå till tågstationen de också, ja vi ska ju ändå med tåget. Oh, perfekt. Samtalsämnet till tåget var om PMS, mens och P-piller. Det borde faktiskt inte vara tillåtet att ha mens under sommaren..det är bara för jobbigt. O inte för att tupp-kams kvinnan brukar ha PMS men idag alltså idag är inte hennes dag…nej trött och varm. Vilket fall två helt underbara kvinnor som hjälpte mig med tågbyte o allt och jag kom till flygplatsen i rättan tid.

Tänka sig vad lite engagemang kan göra. Även om det hade varit trevligt med sällskap av någon jag kände så måste jag säga att jag hade en helt underbar dag. Och sällskap hade jag faktiskt. Atlanta är en stad jag vill besöka igen.

Nu sitter jag på flygplanet. Har precis ätit middag, kyckling, crackers och en brownie. Näsan rinner och jag vill sova. Så slutbloggat för nu.

när man tänker att det vore ju bra och göra det sen men aldrig gör det

Det har känts som om jag inte har haft något för mig de senaste dagarna men faktum är att jag knappt varit hemma alls. Och då måste jag väl haft fullt upp eller?? Vilket fall klockan är nu 2.00 och jag behöver va på flygplatsen om en si sådär sju timmar. Mina väskor är ännu inte packade och studentpresent till chrille är inte fixat. Det har liksom varit min prio under hela min tid här att fixa något exotiskt coolt till honom men nej. Sorry brossan, räcker det med att jag kmr hem?!

Känns liksom lite sorgligt o lämna daytona nu samtidigt som det ska bli underbart och träffa alla hemma igen!

Jag tror jag gör allt i slowmotion idag pga att jag dunkade huvudet rakt i sandbottnen...japp sant, min otur. Det var så här...att jag älskar havet och att bada, simma hoppa i vågorna ..ja ni vet..vem gör inte det?? Men roligast av allt är väl ändå när man blir kastad? Så det har blivit front-flip, back-flip, sideflipp, mag, rump och ryggplask, ja allt det där...,så skulle vi då prova på en ny grej..varför inte stå uppe på saifs och daniels axlar? Jo, efter många försök så stod jag högt upp som sjutton, de böjde sina knän långsamt och sköt mig rakt upp...nu var det då min tur o jobba..tänka och göra bakåt-volten ..jag kom halvvägs..och landade med huvudet först...mamma ringer doktorn o doktorn svara...inga små "beor" på axlar får vara...
Så jag menar det kan ju va en anledning till min huvudvärk, min trötthet, min lathet...och min märkliga känsla i magen.. ?!!

För det kan ju inte va resfeber när man åker hem..eller??

GRATTIS MOR

Grattis mamma pa morsdag!

Hoppas pappa o lisa tagit hand om dig i MAnchester och att ni haft en harlig week-end.

Siiter just nu i soffan hos Dan o co o tittar pa en urtrakig tv-show..fattar ingenting..kom precis hem fran stranden. Vattnet ar helt underbart nu, var i i minst en timme! Planen for kvallen ar att ha lite bbq pa deras tak men de ar sa lata sa jag vet e sjutton..men halla det ar ju min sista kvall..jag far nog ta o fixa nat. . Jag borjar dock kanna mig lite stressad da jag inte har borjat packa an. O inte har jag stadat heller. hmm.. men jag menar jag har ju hela natten pa mig, eller vanta..skulle vi ga ut ikvall?? Ja just det min sista kvall, ja nagon sa utgang. Ahh,..jag ar i lite trubbel nu.! Nagon som vet hur manga timmar innnan jag behover va pa flygplatsen imon?? Kan vara en bra ide o veta tankte jag...planet lyfter 11.58 Snabbt svar uppskattas!! Oroa er inte..jag kommer va i Sverige pa tisdag, med eller utan packning!

roligt klipp

Kanske ni redan sett det men jag är lite efter här borta med de svenska tv-showerna..men jag hittade denna på kanal 5.se och ja bara gapade..detta är ju bara inte möjligt..hur sjutton kan han göra de här ljuden...jag är minst sagt impad..

http://kanal5.se/web/guest/webbtv/-/k5videoplayer/single/65507/webtv/true

Go michael winslow!

Okey..lite om min vecka.. har mest inneburit sömn, vaknat av solen bländande i ansiktet, tänkt att åh!! idag blir en underbar dag..somnat om..vaknat och regn regn åter regn...ja absolut Floridas regnperiod är här. Vilket fall så har vi nog varje dag tagit oss till stranden för ett kvällsdopp, freesbee och simning. O en del lek i vågorna.. Trots att solen inte varit där så är det ändå väldigt härligt. Dessutom är ovädret så mycklet häftigare här än hemma. Det är verkligen extremt.

I tisdags fyllde Saif 21 vilket innebar middag på en go thai-restaurang, därefter hade vi partaj i alex hus vilket blev mycket lyckat.

Imorgon ska jag troligtvis till San Augusitne och om inte vädret tillåter för stranden så kan jag ialf njuta av den mysiga atmosfären inne i stan.

Inte många dar tills jag kmr till svealand nu. Anländer i Karlshamn troligtvis runt två tiden på tisdag.

Flytt...igen

Japp då var det dags o packa väskorna igen. Denna gång flyttas det ut från campus.
De sista dagarna här i Daytona innan Sverige ska jag ägna i Alex hus. Ska bli skönt att få bo i ett hus, ha trädgård, pool och ett kök i några dagar!

Nationals var en rolig resa. En av kvällarna var vi nere i downtown St Louis och fick känna på lite av nattlivet. Mycket trevligt och väldans lyckad kväll. Problemet med det hela var att vi dagen efter åkter till tävlingen 4.30 på morognen för att supportra våra Marathon-löpare som startade sitt race kl 6. Vi gjorde helt enkelt så att vi bojkottade allt som kallas sömn och stannade uppe tills bussens avfärd. Övertrött som jag var så tror jag faktiskt att jag lyckade få fart i alla löpare. Coach gav videokameran till mig och jag gjorde en liten tv-show.
Vi blev uppdelade i olika grupper längs med vägen för att ge vatten till löparna under loppet. Problemet var bara att alla i min grupp somnade i en av minibussarna och jag blev lämnad själv med kameran längs med vägen. Ja, har min ingen annan och prata med så får man ju pratra med sig själv. Vet inte om jag vågar se videon. Men men ..det var en kul morgon.

Från Nationals St louis, ms

länk till album

Lite bilder!

En "liten" Gorilla